Annica och jag hade bestämt att idag vid 9-tiden skulle vi ta en promenad med hundarna och diskutera den kommande jaktlydnadskurs som vi ska ha (startar 22 februari, info finns på
FRK Bergslagens hemsida).
Nu blev det inte bara kursdiskussioner utan även avel och diverse annat intressant. Givetvis kom vi fram till hur man löser problemet med världsekonomin - pice of cake. Nu är vi ju inte invalda i varken regeringen, EU eller FN-delegater så... tyvärr. Nä, nu ljög jag, men i alla fall ett nyhetsämne diskuterades.
TID hade vi i alla fall för att just diskutera. Fru Wehinger Redlund bestämde att vi skulle ta de mer mysiga stigarna genom skogen när vi gått 3/4 av promenaden, istället för den (som hon tyckte) trista grusvägen... Vad då? För mig är alla promenader där man kan ha hundarna lösa helt OK.
Men men, nu fick Annica som hon ville. MEN efter några minuter på den mysiga (?) skogsstigen så säger hon "Oj, nu TROR jag att jag inte känner igen mig längre... Men vi går häråt!" Jaha, vi går en bit till. "NU känner jag inte igen mig alls!" Nähä - gör jag det då? Jag, som aldrig varit där tidigare, tror jag.
Nå tänkte någon av oss på att
vända och gå tillbaka i våra egna spår och ta den (som Annika skrivit i sin blogg) safe, but boring grusvägen?
Nä. Tankarna gick istället i banor som "tur vi har hundarna med för då kommer det synas 6 värmepunkter när helikoptern ska leta efter oss". 6 punkter??? Annica menade förståss hundarna, men att VI skulle synas trodde hon tydligen inte.
Efter en stund vilse i den täta tallskogen och snavat över en och annan uppbökad vildsvinsgrop (läs: det finns en hel del vildsvin i Hugelstaskogen) kom jag på att
jag har ju GPS i min mobil!!! (
TACK Peter, för att jag fått den!)Jag sökte på Strängnäsvägen och Annicas postnummer och efter en stund kom det upp vilken VÄG vi skulle ta för att komma till Strängnäsvägen (ja den där som passerar ICA Ekängen). Och vips (ja nästan) så visste åt vilket håll vi skulle gå. Tänk att de där små grusvägarna i skogen finns faktiskt i kartprogrammet
Och kan ni tänka er - vi kom ut på den där "safe but boring"-vägen ca 15 meter INNAN "den mysiga stigen" vi gått in i skogen på. Är man vilse går man i cirkel sägs det ju.
Så nu var det bara att ta den säkra vägen hemåt. Efter en stund sa min GPS "rutten räknas om" och så kom "efter 500 meter sväng höger" *stum* och Annica jublade "Tänk, det stämmer ju".
Stackars Thomas ringde just som vi hittat ut på the safe way och han fick genast höra vad som står högst upp på önskelistan för Valentines day (ni som gissar på en mobil med GPS gissar rätt och lägger ni till ROSA så får ni guldstjärna *ler*).
Så ska ni följa med Annica på stigar om vintern - ta med egen GPS (glöm inte spara hennes hus som en punkt, ska jag göra vid ev nästa gång) ELLER förse dig med färdkost som räcker länge och förlita dig på den där helikoptern med värmekamera....
Väl ute på den säkra vägen igen ville Annica ha en bild av alla hundar *ler*
Hon börjar med att försöka rada upp dem...
SITT!
...och Häxa ledsnar och går......men efter några om och men så sitter de där... i 3 sekunder.
Sedan blev det lite cirkus innan alla satt igen.
TYVÄRR så fick Annica fotografera mina vackra hundar när vi kommit tillbaka hem till henne (tack gode GPS) men jag vet inte vad det är för SVARTA TROLL hon lyckats få på bild...
Ska detta vara mina hundar???
OK OK jag ska trimma dem... innan sommaren *blink*
TACK ANNICA för en trevlig förmiddag i skogen *blink*
.jpg)
Fotoavstånd ca 12 meter.
